Första sidan » Reparation » Artiklar » Galeasen hålls i skick tack vare båtentusiaster
Galeasen hålls i skick tack vare båtentusiaster
Marjukka Kulmanen
I dag är det lilla seglande lastfartyget Inga-Lill lastat med människor. Det är även människor och deras outtröttliga arbete som håller skutan i segelbart skick.
"Det är tack vare båtentusiasterna som Inga-Lill har bevarats och blivit omskött fram till dags dato. Furu håller i 15 till 20 år. Det redan 60 år gamla skeppet som ligger förtöjt vid Halkolaituri har fått nytt virke tre gånger", berättar Jari Kallioniemi, kapten på Inga-Lill och verkställande direktör för Helsingin Saaristolaivat Osakeyhtiö.
Galeasen Inga-Lill byggdes i Volax i Borgå 1948.
"På den tiden var träbåtsbygge bekant för far- och morfar. Under efterkrigstiden rådde ingen brist på varken trävaror eller skickliga händer. När en skuta blev färdig byggde grannarna en till. I Volax byggdes på en kort tid mer än 50 skutor."
Inga-Lill fraktade sand fram till mitten av 1970-talet.
"Största delen av de träskutor som seglade på den tiden förstördes eller såldes eftersom de inte hade något större värde. Inga-Lill är i dag i gott skick tack vare båtentusiasterna och yrkesskickliga människor. Bidrag för traditionella skutor har också varit en hjälp, i synnerhet när det gäller att förnya arbetsdryga delar av trä."
Ett varv och en förening
"Varvet på Sveaborg som inledde sin verksamhet på 1990-talet räddade Inga-Lill och en hel flotta av traditionella skutor och gjorde det möjligt att bilda en förening. I dag finns en centrering av träskutor i Finland som man inte hittar någon annanstans i världen", förklarar Inga-Lills kapten. "På varvet på Sveaborgs drar man nytta av Volax lärdomar. Till vårt förfogande står ett renoveringscentrum som gör det möjligt att hantverkstraditionen lever vidare."
Såsom med många andra traditionella skutor görs turistkryssningar med Inga-Lill.
"Konkurrensen är hård, men här vid Halkolaituri får man den bästa hjälpen av konkurrenten", motiverar Kallioniemi om fördelarna med sammanslagning. "En annan förutsättning för att man i dag kan segla Inga-Lill är samfundet Meriperinnön Stella Polaris för dem som är intresserade av traditionella skutor."
Skeppet förnyas vart tjugonde år.
"Mitt intresse för båtar började med Valborg", berättar Kallioniemi.
Valborg, som tidigare ägdes av scouterna, har ombyggts i sin helhet. Även Inga-Lill har renoverats så att nästan alla trädelar har förnyats. Kölen har bytts ut. Brädor på däcket och i skrovet är nya. Av riggen är master och bommar och en del av relingen nya.
"Det här är ett kontinuerligt arbete. Skutan har två kilometer skarv som måste tätas med hampdrev vartannat år. Arbetet framskrider med en fart på 1 meter i timmen. Med tanke på bevarande av skrovet är drevningen ett arbete utan slut."
Även spikar måste bytas, an efter att de oxideras. "I en sådan här skuta finns det ungefär tusen spikar."
För renoveringen av skrovet har Inga-Lill beviljats bidrag för traditionella skutor. För renovering av riggen har bidrag beviljats för nya master, bommar och relingar.
"Underhållet av Inga-Lill förutsätter en budget på ca 100 000 euro om året. När skeppet inte längre är i skick är summan mycket högre; en grundrenovering rör sig kring 4 miljoner euro."
Kravnivån är professionell nivå
Företaget Rederi Ab Inga-Lill, som äger kryssningsverksamheten, har ansökt och beviljats reparationsbidrag för material och för arbete på Inga-Lill tre gånger. Verkställande direktören Jari Kallioniemi motiverar varför det är mer lönsamt att ansöka om bidrag som aktiebolag än som ett företag.
"Om motorn går sönder, måste den repareras med det samma. Vi säljer dyra tjänster till våra kunder så verksamheten måste hålla hög kvalitet. Om kunden ser en sliten tjärad sak väcker det misstankar."
"Till exempel byte av ett bräde från skrovet kräver yrkeskunskap. Vi får hjälp av Mikael Holmlund som är företagare på varvet på Sveaborg. Mycket yrkeskunskap är samlad på varvet och denna kunskap köps för renovering av de båtar som finns här."
Yrkeskunskap för underhåll och renovering finns även bland medlemmarna i samfundet Stella Polaris.
"Att hålla Inga-Lill på vattnet och i skick betyder städning, iordningställande, materialunderhåll, tankning av bränsle samt tömning av skräp och septiktanken."
Bidragen används till yrkesfolkets löner och till material. Företaget anställer manskap och personer för underhållet.
"En skeppare och två däcksmän har anställts. Det kan trots allt hända att de inte skickar en faktura", avslöjar Kallioniemi. "Vi tar gärna emot all frivillig verksamhet. Var och en kan med gott samvete delta just så mycket som de känner för. 150 personer deltar i föreningens verksamhet och under två decennier har fler än tusen deltagit i verksamheten. En har funnit ett arbete, en annan en livskamrat och alla har funnit havet och skärgården."
Bidraget är en liten med viktig del av helheten
"Bidraget är en rätt liten, men viktig del av helheten Inga-Lill fick vid den senaste tilldelningen 35 000 euro och har två gånger tidigare tilldelats en liknande bidragssumma. Även om man ibland inte får något bidrag så får man faktiskt ett arbete gjort när man sedan får bidrag. Själva har vi under 20 års tid använt flera miljoner för underhåll och renovering."
"Skutan är en tillgång, men om den bara förvaras som ett föremål blir livstiden kort. Det här gör vi för att bevara skeppet och sjöfartskulturen."
