Byggnadsarv.fi logorakennusperinto.fi

Galeasen hålls i skick tack vare båtentusiaster

Marjukka Kulmanen

 

Inga-Lill erbjuder dem som är intresserade av segelskutor underhållsarbete och segling som innefattar frivilligt arbete. Heikki Siirilä
Inga-Lill erbjuder dem som är intresserade av segelskutor underhållsarbete och segling som innefattar frivilligt arbete. Heikki Siirilä

I dag är det lilla seglande lastfartyget Inga-Lill lastat med människor. Det är även människor och deras outtröttliga arbete som håller skutan i segelbart skick.

"Det är tack vare båtentusiasterna som Inga-Lill har bevarats och blivit omskött fram till dags dato. Furu håller i 15 till 20 år. Det redan 60 år gamla skeppet som ligger förtöjt vid Halkolaituri har fått nytt virke tre gånger", berättar Jari Kallioniemi, kapten på Inga-Lill och verkställande direktör för Helsingin Saaristolaivat Osakeyhtiö.

På galeasen Inga-Lill ordnas kryssningar och ibland segling med frivilligt arbete för eget folk. Inga-Lills bildarkiv
På galeasen Inga-Lill ordnas kryssningar och ibland segling med frivilligt arbete för eget folk. Inga-Lills bildarkiv

Galeasen Inga-Lill byggdes i Volax i Borgå 1948.

"På den tiden var träbåtsbygge bekant för far- och morfar. Under efterkrigstiden rådde ingen brist på varken trävaror eller skickliga händer. När en skuta blev färdig byggde grannarna en till. I Volax byggdes på en kort tid mer än 50 skutor."

Inga-Lill fraktade sand fram till mitten av 1970-talet.

"Största delen av de träskutor som seglade på den tiden förstördes eller såldes eftersom de inte hade något större värde. Inga-Lill är i dag i gott skick tack vare båtentusiasterna och yrkesskickliga människor. Bidrag för traditionella skutor har också varit en hjälp, i synnerhet när det gäller att förnya arbetsdryga delar av trä."

Ett varv och en förening

"Varvet på Sveaborg som inledde sin verksamhet på 1990-talet räddade Inga-Lill och en hel flotta av traditionella skutor och gjorde det möjligt att bilda en förening. I dag finns en centrering av träskutor i Finland som man inte hittar någon annanstans i världen", förklarar Inga-Lills kapten. "På varvet på Sveaborgs drar man nytta av Volax lärdomar. Till vårt förfogande står ett renoveringscentrum som gör det möjligt att hantverkstraditionen lever vidare."

Inga-Lill hålls i seglingsdugligt skick tack vare människor som är intresserade av traditionella skutor och kunniga personer vid varvet på Sveaborg, även tack vare bidrag för traditionella skutor. Inga-Lills bildarkiv
Inga-Lill hålls i seglingsdugligt skick tack vare människor som är intresserade av traditionella skutor och kunniga personer vid varvet på Sveaborg, även tack vare bidrag för traditionella skutor. Inga-Lills bildarkiv

Såsom med många andra traditionella skutor görs turistkryssningar med Inga-Lill.

"Konkurrensen är hård, men här vid Halkolaituri får man den bästa hjälpen av konkurrenten", motiverar Kallioniemi om fördelarna med sammanslagning. "En annan förutsättning för att man i dag kan segla Inga-Lill är samfundet Meriperinnön Stella Polaris för dem som är intresserade av traditionella skutor."

Skeppet förnyas vart tjugonde år.

"Mitt intresse för båtar började med Valborg", berättar Kallioniemi.

Valborg, som tidigare ägdes av scouterna, har ombyggts i sin helhet. Även Inga-Lill har renoverats så att nästan alla trädelar har förnyats. Kölen har bytts ut. Brädor på däcket och i skrovet är nya. Av riggen är master och bommar och en del av relingen nya.

Frivilliga arbetare som deltar i renoveringsarbetet lär sig medan de arbetar, kunskapen går vidare. Inga-Lills bildarkiv
Frivilliga arbetare som deltar i renoveringsarbetet lär sig medan de arbetar, kunskapen går vidare. Inga-Lills bildarkiv
Reparationer görs dels genom frivilligt arbete, men slutresultatet är professionellt. Inga-Lills bildarkiv
Reparationer görs dels genom frivilligt arbete, men slutresultatet är professionellt. Inga-Lills bildarkiv
I praktiken byggs segelskutorna om helt. Inga-Lills bildarkiv
I praktiken byggs segelskutorna om helt. Inga-Lills bildarkiv

"Det här är ett kontinuerligt arbete. Skutan har två kilometer skarv som måste tätas med hampdrev vartannat år. Arbetet framskrider med en fart på 1 meter i timmen. Med tanke på bevarande av skrovet är drevningen ett arbete utan slut."

Även spikar måste bytas, an efter att de oxideras.  "I en sådan här skuta finns det ungefär tusen spikar."

För renoveringen av skrovet har Inga-Lill beviljats bidrag för traditionella skutor. För renovering av riggen har bidrag beviljats för nya master, bommar och relingar.

"Underhållet av Inga-Lill förutsätter en budget på ca 100 000 euro om året. När skeppet inte längre är i skick är summan mycket högre; en grundrenovering rör sig kring 4 miljoner euro."

 

Kravnivån är professionell nivå

Företaget Rederi Ab Inga-Lill, som äger kryssningsverksamheten, har ansökt och beviljats reparationsbidrag för material och för arbete på Inga-Lill tre gånger. Verkställande direktören Jari Kallioniemi motiverar varför det är mer lönsamt att ansöka om bidrag som aktiebolag än som ett företag.

Inga-Lills hemmahamn finns i Helsingfors vid Halkolaituri. Heikki Siirilä
Inga-Lills hemmahamn finns i Helsingfors vid Halkolaituri. Heikki Siirilä

"Om motorn går sönder, måste den repareras med det samma. Vi säljer dyra tjänster till våra kunder så verksamheten måste hålla hög kvalitet. Om kunden ser en sliten tjärad sak väcker det misstankar."

"Till exempel byte av ett bräde från skrovet kräver yrkeskunskap. Vi får hjälp av Mikael Holmlund som är företagare på varvet på Sveaborg. Mycket yrkeskunskap är samlad på varvet och denna kunskap köps för renovering av de båtar som finns här."

Yrkeskunskap för underhåll och renovering finns även bland medlemmarna i samfundet Stella Polaris.

"Att hålla Inga-Lill på vattnet och i skick betyder städning, iordningställande, materialunderhåll, tankning av bränsle samt tömning av skräp och septiktanken."

Arbete baserat på frivillighet Marjo Kankaanpää tog tjänstledigt för att kunna sköta om Inga-Lill. En av medarbetarna gör ett besök när ledigt tillfälle ges. Heikki Siirilä
Arbete baserat på frivillighet Marjo Kankaanpää tog tjänstledigt för att kunna sköta om Inga-Lill. En av medarbetarna gör ett besök när ledigt tillfälle ges. Heikki Siirilä

Bidragen används till yrkesfolkets löner och till material. Företaget anställer manskap och personer för underhållet.

"En skeppare och två däcksmän har anställts. Det kan trots allt hända att de inte skickar en faktura", avslöjar Kallioniemi. "Vi tar gärna emot all frivillig verksamhet. Var och en kan med gott samvete delta just så mycket som de känner för. 150 personer deltar i föreningens verksamhet och under två decennier har fler än tusen deltagit i verksamheten. En har funnit ett arbete, en annan en livskamrat och alla har funnit havet och skärgården."

Dagens träodlingar producerar inte kvalitativt virke för båtbygge. Därför är kvalitetsvirke för båtbygge chockerande dyrt, säger Inga-Lills kapten Jari Kallioniemi. Heikki Siirilä
Dagens träodlingar producerar inte kvalitativt virke för båtbygge. Därför är kvalitetsvirke för båtbygge chockerande dyrt, säger Inga-Lills kapten Jari Kallioniemi. Heikki Siirilä

Bidraget är en liten med viktig del av helheten

"Bidraget är en rätt liten, men viktig del av helheten Inga-Lill fick vid den senaste tilldelningen 35 000 euro och har två gånger tidigare tilldelats en liknande bidragssumma. Även om man ibland inte får något bidrag så får man faktiskt ett arbete gjort när man sedan får bidrag. Själva har vi under 20 års tid använt flera miljoner för underhåll och renovering."

"Skutan är en tillgång, men om den bara förvaras som ett föremål blir livstiden kort. Det här gör vi för att bevara skeppet och sjöfartskulturen."

Brädorna på däck och reling har delvis bytts ut med hjälp av bidrag för traditionella segelskutor. Heikki Siirilä
Brädorna på däck och reling har delvis bytts ut med hjälp av bidrag för traditionella segelskutor. Heikki Siirilä