Första sidan » Reparation » Artiklar » Med understöd från Museiverket och EU förvandlades gästgiveriet till ett levande gästgiverimuseum
Med understöd från Museiverket och EU förvandlades gästgiveriet till ett levande gästgiverimuseum
Marjukka Kulmanen
Gästgiverimuseet Kallenautio är ett ställe som alltid har varit bebott. Byggnaderna på gårdsplanen har inte hämtats från andra platser. Rättigheterna till gästgiveri upphörde år 1928, men släkten bodde fortfarande på gården. På 1950-talet stakades landsvägen som går förbi ut på nytt så att vägen skulle ha gått över gästgiveriets gårdsplan.
Juupajokiborna som värnar om kultur, med författaren Heikki Asunta från Ruovesi – Kallenautios fader – i spetsen, organiserade ”ett krig” för att rädda gästgiveriet. Byggnaderna räddades.
Målet är ett levande museum
Släkten donerade gästgiveriets gårdsplan till kommunen. Juupajoki-Seura grundades samtidigt och tog till sin uppgift att rädda de fallfärdiga byggnaderna, och redan år 1958 öppnade man igen för besökare.
Man omvandlade gästgiveriet till ett museum som upprätthålls av Juupajoki-Seura. Hyresgästerna driver ett kafé och en handarbetsbutik där.
”Företagarna har var och en på sitt eget sätt fått bedriva företagsverksamhet med respekt för museitraditionen, berättar Sirkka-Liisa Oikari, pensionerad bildningschef och ordförande för Juupajoki-Seura.
Kafébutiken finns mitt i huvudbyggnaden på den plats som tidigare var en genomgång eller ”gången”. I kaféet kan besökarna avnjuta det som står till buds i den stämningsfulla storstugan, i Topelius kammare eller i rummet som har fått sitt namn efter författaren Asunta.
Zacharias Topelius övernattade åtminstone 20 gånger på Kallenautio då han reste mellan sin hemstad Nykarleby och Helsingfors. I dag besöks gästgiveriet under sommarsäsongen av ungefär 10 000 gäster är det inte längre möjligt att övernatta där såsom Topelius gjorde.
Företagarna sköter om föremålen och platserna.
”Allting hålls bäst i skick då det används”, säger Oikari. ”Man ringer i den gamla vällingklockan allt emellanåt under olika evenemang.”
”Kommunen skulle inte kunna upprätthålla ett levande gästgiverimuseum som detta”, fortsätter Oikari. Föreningen och företagarna sköter om det.
”I gästgiveriets dagligstuga ordnas konst- och temautställningar till och med fyra gånger under sommaren”, berättar kultursekreteraren Timo Musturi som också själv är konstnär. Mannerheims barnskyddsförbund upprätthåller lekstugan. Juupajoki-Seura verkar tillsammans med olika samarbetspartners och uppför till exempel föreställningar tillsammans med skolan och ansvarar för den årliga sommarfesten. På beställning kan vem som helst ordna privata evenemang som de företagare som hyr stället ansvarar för.
Renoveringar utförs vartannat år med hjälp av understöd
”Fåglarna flög genom verandan på Kallenautio”, berättar Antti Oikari som ofta har deltagit i renoveringarna. ”Verandan hade sjunkit ihop och lossnat från stockväggarna. Det behövdes nya brädor nedtill. Vi tog bort fönstren och en snickare reparerade de gamla bågarna så de blev som de varit tidigare. Från en såg i närheten fick vi traditionellt virke.”
”Museiverket har varit huvudfinansiär för renoveringarna", påminner Sirkka-Liisa Oikari. ”Vi orkar inte renovera varje år, men här arbetar vi med kontinuiteten i åtanke och vi har även fått pengar i enlighet med denna princip. Byggnadernas alla pärttak har också förnyats, i stor utsträckning som talkoarbete. Alla byggnader har skotts. Fönstren har reparerats. Målning med rödmylla har redan under flera år stått på programmet”, räknar Oikari upp.
Kursdeltagare vid forstinstitutet i Hyytiälä intill har från första början ivrigt deltagit i alla slags arbetsuppgifter”.
”En av de stora renoveringarna var att sänka gårdsplanen”, berättar Antti Oikari. ”Mitt på gården fanns i själva verket en hög. Vattnet rann in i byggnaderna. En lokal företagare tog bort 60 cm jord, men vi sparade ytskiktet och upprättade en fröbank. Gräset blev likadant som tidigare efter renoveringen."
Lekstugans takvedstak och en husdjursgård
En del av reparationsarbetena har möjliggjorts med hjälp av donatorer. Med hjälp av dagsverkspengar, som högstadieelever samlade in, byggdes takvedstaket på lekboden.
Husdjursgården flyttades nyligen längre bort och skyddet för djuren förnyades också det med donationsmedel. Husdjursgården är gästgiveriets dragplåster. På våren och hösten är skolelever flitiga besökare och på sommaren återkommer barnfamiljer år efter år för att titta på fåren och hönsen.
Släkten Kallenautios gård alldeles intill gästgiveriet garanterar en levande miljö. Djuren är deras. Folket på den bebodda gården håller ett vakande öga på gästgiveriet som står tomt på vintern.
”Jag är särskilt glad för att de unga som har tagit över gården har tagit sig an att vårda gästgiverimuseet”, säger Sirkka-Liisa Oikari. ”Vid ett skede var vi något oroade över om det skulle finnas någon som fortsätter med verksamheten.”
En helt ny Leader-toalett
Vid utkanten av gårdsplanen har man nyligen uppfört ett nybygge. Dess plats och stil har överlagts noggrant.
”Kommunen drog vattenledningar och avlopp alldeles förbi Kallenautio och då beslutade vi oss för att öka komforten och bygga en vattentoalett”, berättar Sirkka-Liisa Oikari. ”Vi ansökte om och beviljades Leader-finansiering om 20 000 euro för projektet. Andelen Leader-pengar uppgår till 60 procent av summan. 20 procent av summan måste täckas med egna pengar som vi till en del fick från kommunen. 20 procent bestod av talkoarbete.”
Juupajoki-Seura har även annan erfarenhet av Leader-projekt. Ravinrutten i Juupajoki och förflyttningen av den gamla lånekornboden till den ursprungliga platsen vid kyrkan är båda projekt som har genomförts med EU-finansiering avsedd för vård av kulturmiljö på landsbygden.