Första sidan » Reparation » Byggmaterial » Värmeisolering
Värmeisolering
I ett timmer- eller tegelhus utgör den bärande stommen samtidigt också värmeisoleringen. Väggen kan göras tätare och dess förmåga att hålla värmen förbättras bl.a. genom att lägga på puts, brädfodring eller papper. Som fyllning i mellanbjälklagen har använts olika lättillgängliga och billiga material: torkad jord och sand, torv, såg- och kutterspån och blandningar av dessa. Underst lade man vanligen ett tätskikt av t.ex. mossa eller papper och överst kom ett lager jord som tyngd.
Brädhus med träregelstomme har separat bärande stomme och isolering. Det vanligaste isoleringsmaterialet i början av 1900-talet var såg- och kutterspån, vilka var avfallsprodukter från sågindustrin. De blandades till en lämpligt porös och stadig isolering. Sedan 1930-talet har man förbättrat värmeisoleringen i trähus med porös fiberskiva (insulit).
Sedan återuppbyggnadstiden har man vanligen isolerat med mineralull: sten- eller glasull. Glassull tillverkas genom att smält glass spinns till fibrer genom centrifugering. Tillverkningen av glassull började i Sverige 1935 och i Finland 1941. De tidigaste glasullsmattorna tillverkades genom att löst glasull syddes in mellan papper. Stenull började tillverkas i Finland i början av 1940-talet. I stenull är det smält stenmassa som spinns till fibrer. År 1952 började man använda plast som bindemedel i mineralullsplattorna.
Träfiberplattor har i Finland tillverkats sedan 1970-talet. I returpapper blandas borax och borsyra för att göra ullen röt- och brandbeständig. Isoleringsplattor av naturfiber tillverkas även av bl.a. lin, viskos och cellulosa.
Gammal isolering som hållits torr behöver inte bytas ut för säkerhets skull. Det är tryggast att ersätta isolering som blivit våt eller möglat med motsvarande material. I synnerhet i spånisolering är fuktskadorna i allmänhet mycket begränsade.
Länkar
Ett fukttekniskt tryggt småhus med spånisolering. (på finska)
http://www.tkk.fi/Yksikot/Talo/abstract/tiiv118.htm
[Kauriinvaha E., Sutela R., Yrjölä R., Viljanen M. 2001]
