rakennusperinto.fi

Fasadmålning

En målad yta skyddar träpanelen mot regn och sol samt olika rötsvampar. Målfärgen är det första som slits men den är också enklare och lättare att förnya än hela panelen. Dessutom är det lätt att ge huset önskad färg och framtoning genom att måla det.

Finländska träbyggnader hade länge varken brädfordring eller målfärg. Röd slamfärg, s.k. rödmylla, introducerades på 1500-talet och blev allt vanligare på 1700-talet. Gul slamfärg blev populär på 1700-talet. Linoljefärg användes till en början endast i fönster och dörrar, men på 1700-talet började man måla också väggar med den. Putsade fasader beströks av hävd med kalkfärg, medan man på 1900-talet allt mer övergick till kalkcement- och silikatfärg. Moderna alkyd- och latexfärger blev vanliga på 1950-talet.

Det är viktigt att hålla de målade ytorna i skick genom att måla om dem regelbundet. I synnerhet finare snickerier (dörrar och fönster) bör målas tillräckligt ofta. Innan man tar itu med målningen ska man utreda vilken färgton och vilken typ av målfärg som använts tidigare. Om inga problem har förekommit, är det tryggast att hålla sig till den gamla färgtypen. Undantag är latexfärgerna som bildar en hinna på ytan och bör avlägsnas ifall det inte finns någon luftspalt under brädfordringen.

Fördelen med de traditionella typerna av målfärg (slamfärg, linoljefärg) är att deras egenskaper är kända och de är lätta att förnya. Slamfärg är förmånlig och lätt att tillverka själv. Förutom målfärgen finns det många olika faktorer som bidrar till att målningen lyckas: luftens och underlagets fuktighet, temperaturen, underlagets skick, grundningen och målarens skicklighet.

Artiklar

Rödfärgsrecept från Urajärvi. Marja Ivars, Museiverket
Hur får man reda på den ursprungliga husfärgen? Marja Sahlberg, Museiverket

Länkar

Anvisningar för fasadmålning. (på finska).
http://www.talotori.net/okorjausmaalaus.php
[talotori.net]

Museiverkets renoveringsråd. (på finska).
http://www.nba.fi/fi/korjauskortit
[Museiverket]