Första sidan » Reparation » Konstruktioner och byggnadselement » Golv
Golv
Golven i allmogehusen var gjorda av ospontat och omålat virke. På 1800-talet blev det vanligare att måla trägolv. Ett enfärgat golv kunde förses med en mörkare fris längs kanterna. Hela golvet kunde också målas med schablon- eller ådringsmönster. Lasering användes i viss utsträckning i början av 1900-talet.
Linoleum- eller korkmattan blev vanlig som golvbeläggning i början av 1900-talet och plastmattan och ‑plattorna på 1950-talet. Linoleummattorna var ofta mönstrade eller imiterade riktig parkett. Betongmosaikgolv var typiska för trapphusen i flervåningshus och i affärslokaler. Keramiska golvplattor eller klinkerplattor har använts som ytbeläggningsmaterial i badrum och trapphus.
Ett tidigare täckmålat trägolv i ett gammalt hus bör inte i onödan slipas rent från målfärg. Lack är en modern form av ytbehandling, som inte stämmer överens med det historiska. Om man vill slipa ett gammalt trägolv, gör man det bäst manuellt, med handdriven slipmaskin och med respekt för den gamla ytan. För täckmålning lämpar sig linoljefärg med fernissa eller någon lämplig modern golvfärg.
Blir man tvungen att ta upp ett trägolv ska plankorna numreras så att de kan läggas tillbaka rätt. Ifall man blir tvungen att ersätta eller reparera de gamla golvbjälkarna, måste de gamla golvplankorna kilas eller täljas för att passa in.
När det gäller industriellt framställda golvbeläggningar, som t.ex. linoleummattor och plastmattor, är det viktigt att spara det gamla eller överblivna materialet, eftersom det i regel inte går att hitta motsvarande moderna ersättare.
Artiklar
Hur kan trägolv göras varmare?
Länkar
Golvmålning.
http://www.stockholmslansmuseum.se/faktabanken/malning/
[Stockholms läns museum]
