Första sidan » Bevarande och vård » Artiklar » Om planen inte skyddar?
Om planen inte skyddar?
Minna Perähuhta, miljöministeriet
Skydd med stöd av byggnadsskyddslagen anses allmänt vara det starkaste medlet när det gäller att skydda byggd miljö. Varför får då en förening upprepade gånger avslag på sin framställning om byggnadsskydd även när det är fråga om ett objekt som i olika utredningar har bedömts som speciellt betydelsefullt? Är det fel på lagen, på tillämpningen av lagen eller på något annat?
Tillämpningen av byggnadsskyddslagen är starkt förankrad i markanvändnings- och bygglagen. Planering fastslås som det främsta skyddsverktyget. Byggnadsskyddslagen borde ses som ett komplement till markanvändnings- och bygglagen (MBL) och som ett medel att skydda objekt i synnerhet i områden utanför tätorterna.
Medborgarna bekymrar sig över värdefulla byggnaders öde
Många medborgare hyser intresse för de historiska byggnaderna i sin egen livsmiljö och bekymrar sig över dem. Den byggda miljön ger anledning till stolthet, och inte utan orsak bekymrar man sig över hus i omgivningen som har en osäker framtid. Detta framgår av tidningarnas insändarspalter, föreningarnas framställningar till kommunerna och inlägg på olika offentliga tillställningar. En person som aktivt varit med om att utveckla och värna om stadsmiljön beskriver sitt miljöförhållande till staden något självironiskt som ”ängsligt”.
Byggnadsskyddslagen har upplevts fungera dåligt. Jag tror det beror på att man tänker sig att byggnadsskyddslagen ska tillämpas på all värdefull byggd miljö, och att de skyddsobjekt som avses i lagen består av ett slags elit bland de byggda miljöerna, byggnadsminnesmärken.
Byggnadsskyddslagens tillämpningsområde är begränsat
Med byggnadsskydd avser man i vardagligt tal värnandet om all byggd miljö. Termen omfattar såväl kulturhistoriska inventeringar och anteckningar i detaljplaner som renoveringar. Byggnadsskydd används som en allmän term, närmast i betydelsen ”åtgärder i syfte att vårda och bevara en byggd miljö”. I byggnadsskyddslagen är tillämpningsområdet däremot mycket mer begränsat än så här. Huvudprincipen är att byggnadsskyddslagen tillämpas utanför detaljplaneområden eller på objekt där man önskar skydda sådana delar av byggnader som står utom räckhåll för detaljplaneringen, t.ex. fast inredning. I övrigt utnyttjas de medel som MBL erbjuder.
Bevarandet utgår från markanvändnings- och bygglagen
Tillsammans bildar markanvändnings- och bygglagen samt byggnadsskyddslagen en skyddsapparat, en mekanism, med vilken man kan utfärda bestämmelser och begränsningar för att en byggnads värdefulla drag. Bestämmelserna i markanvändnings- och bygglagens utgör grunden för bevarandet av den byggda miljön. Lagen erbjuder olika medel, såsom införande av anteckning som kulturhistoriskt värdefull byggnad i planeringen på olika nivåer och bestämmelser som styr användningen. Det finns också bestämmelser m byggande och rivning, som syftar till att trygga kulturhistoriska särdrag. Dessa medel kompletteras av byggnadsskyddslagen.
Tolkningen och tillämpningen av lagarna har preciserats
Gränsdragningen mellan lagarna har förändrats något under årens lopp. Författningarna är oförändrade, men tolkningen och tillämpningen av dem har preciserats. Ända fram till 1990-talet tillämpades byggnadsskyddslagen på detaljplanerade områden; då bestod de skyddade objekten till stor del av märkesobjekt, det bästa i den byggda miljön. Mot denna bakgrund är dagens uppfattning om byggnadsskyddslagens tillämpningsobjekt förståelig. Rättspraxisen har preciserat lagtillämpningen. Även uppfattningarna och de allmänna kunskaperna borde preciseras.
Begreppen klargörs
Miljöministeriet och Museiverket har tillsammans publicerat en förteckning över de mest centrala och vanligaste begreppen i anslutning till kulturmiljö och renovering. Byggnadsskydd är skydd enligt byggnadsskyddslagen och skydd genom planering skydd enligt markanvändnings- och bygglagen. Övrig verksamhet som syftar till att bevara kulturmiljöer är annat. För miljöförvaltningens information innebär arbetet med att begreppen klargörs något som, om arbetet utfaller väl, mindre besvikelser och onödigt arbete.
Initiativ till ändring av planer är möjliga
Vad kan man då göra när en byggnads värden inte har identifierats i planeringen och det för området i fråga finns en plan som tillåter helt annorlunda byggande? Redan när en sådan situation uppdagas kan det föreligga motiv till en framställning om byggnadsskydd.
Ett initiativ till en ändring av planen är motiverat. Detta är ofta en rätt kort procedur. Initiativtagaren får till svar att kommunen inte anser det vara motiverat att ändra planen, eftersom tomtägarens eller kommunens utvecklingsvisioner och mål för användningen av området inte har förändrats väsentligt. Planen kan vara mycket gammal, en plan som representerar 1960-talets utvecklingsoptimism och dimensionering, eller alldeles ny. Ibland leder redan inofficiella förfrågningar i kommunhuset till besvikelse. Ängslan väcker ingen genklang.
Planens tidsenlighet bedöms
Ofta ger ett planeringsinitiativ dock ett positivt resultat med tanke på byggnadsskyddet, även om svaren inte kommer snabbt eller följer initiativet. I samband med behandlingen av ett initiativ bedöms den gällande planens tidsenlighet och tas ställning till hur kulturhistoriskt värdefull den aktuella byggnaden är. Om man konstaterar att planen till vissa delar är föråldrad, leder det till utarbetandet av en ny plan, eventuellt dock först efter en lång tid. Om initiativet i fråga inte leder till en ändring av planen återstår medborgarpåverkan, offentlig debatt, politisk påtryckning och inflytande på den allmänna opinionen.
En framställning om byggnadsskydd förkastas ofta, även om objektet är värdefullt
Också framställningar om byggnadsskydd spelar en viktig roll vid sidan av initiativ till planändring, medborgardebatter, påtryckning på politiker och demonstrationer. När en framställning om byggnadsskydd lämnas in flyttas ärendet för en tid bort från kommunen för att bedömas av miljöförvaltningen och kulturarvsexperter.
Under en byggnadsskyddsprocess begärs utlåtanden om objektets kulturhistoriska betydelse antingen av Museiverket eller av landskapsmuseet i regionen. Utlåtandena avgör fortsättningen. Om objektet enligt utlåtandena har ett betydande nationellt värde eller annars inkluderar särskilda värden på det sätt som avses i byggnadsskyddslagen, leder processen sannolikt ändå till att byggnadsskyddsframställningen förkastas. Grunden till avslaget är att byggnadsskyddet på ett detaljplanerat område ska genomföras genom planering med stöd av MBL.
Bedömning av objektets betydelse binder myndigheterna
Varför ska man då gå in för en arbetsdryg skyddsframställning i fråga om ett objekt som ligger på ett detaljplanerat område, om resultatet ändå är ett avslag? Därför att objektets betydelse under byggnadsskyddsprocessen bedöms på ett sätt som binder myndigheterna. Om byggnaden är sådan som avses i byggnadsskyddslagen, måste detta beaktas i planeringen. Miljöförvaltningens uppgift är att behandla ärendet i myndighetsförhandlingar och försöka nå en lösning tillsammans med kommunen. Om objektet inte är ett sådant som avses i byggnadsskyddslagen, får den bekymrade nöja sig med att försöka påverka på något annat sätt.
Artikeln bygger på en artikel i tidningen Asu&Rakenna, nummer 2/2007.