Första sidan » Se även » Begrepp
Begrepp i anslutning till kulturmiljö och renovering
Miljöministeriet och Museiverket har tillsammans utarbetat en förteckning över de mest centrala och vanligaste begreppen i anslutning till kulturmiljö och renovering. Syftet med förteckningen är att förenhetliga begreppen och deras definitioner åtminstone i miljöförvaltningens och Museiverkets verksamhet och produkter. Förhoppningen är att begreppen skall användas allmänt. Det skulle främja diskussionen om kulturmiljön och göra det lättare för alla parter att delta i den.
Förteckningen grundar sig på de begrepp som förekommer i markanvändnings- och bygglagen. Som utgångsmaterial för definitionerna har använts bl.a. internationella avtal, tidigare publikationer, Nykysuomen sanakirja och Kiinteistöliiketoiminnan sanasto. Begreppen har definierats utan beskrivningar, så kort, enkelt, allmänspråkligt och värderingsfritt som möjligt.
De finsk- och svenskspråkiga begreppen sammanfaller inte alltid helt och håller, eftersom vissa begrepp i det ena språket har fått en etablerad betydelse som är vidare eller snävare än i det andra.
Allmänna begrepp
Begrepp i anslutning till landskapet
Begrepp i anslutning till den byggda kulturmiljön
Begrepp i anslutning till renovering
Begrepp i anslutning till det arkeologiska arvet
Allmänna begrepp
Kulturarv
Kulturarv är immateriellt och materiellt arv som uppkommit till följd av människans verksamhet. Det materiella kulturarvet kan antingen utgöras av lösöre (t.ex. böcker och föremål) eller vara fast (se t.ex. byggnadsarv).
Kulturmiljö
Kulturmiljö är ett allmänbegrepp. Med det avses en miljö vars särdrag avspeglar olika kulturskeden samt växelverkan mellan människan och naturen. Kulturmiljön omfattar också människans förhållande till sin omgivning förr och nu; de betydelser och tolkningar samt de olika benämningar man har gett den. Mera exakt kan kulturmiljön beskrivas med begreppen kulturlandskap och byggd kulturmiljö. Till kulturmiljön hör också fornlämningar och vårdbiotoper.
Inventering
Inventering är systematisk insamling och lagring av information om landskapet, den byggda miljön, fornlämningar eller vårdbiotoper. Man samlar in, organiserar och producerar information om t.ex. nuläget beträffande kulturmiljön och de orsaker som lett till det. Inventering kan indelas i insamling av information ur t.ex. litteratur, register och annat arkivmaterial, komplettering av den utgående från inspektion på platsen och rapportering av resultaten.
Utredning
Beskrivning och utredning av förändringar i ett områdes eller ett objekts historia, egenskaper, funktion eller fysiska särdrag på grundval av bl.a. besök på platsen och arkivkällor. En utredning innehåller i allmänhet slutsatser och sammandrag av områdenas eller objektens värde (t.ex. landskapsutredning, byggnadshistorisk utredning, utredningar som förutsätts för planer).
Kriterium
Omständighet eller egenskap som gör att något kan särskiljas från annat, konstateras eller bevisas vara riktigt; ett avgörande kännetecken. I definitionen av byggnader och den byggda kulturmiljön används sådana kriterier som karakteristiskt/typiskt, sällsynt, mångsidigt/varierande (historisk mångfald), (väl)bevarat, autentiskt.
Värde och betydelse
När man skall bestämma den byggda kulturmiljöns och kulturlandskapens värde talar man om bl.a. historiska, byggnadshistoriska, arkitektoniska, byggnadstekniska, konstnärliga och landskapliga värden. För att bestämma en objekts värde (till vardags även värdera) används etablerade kriterier. Vården och skyddet av områden och objekt baserar sig på erkända värden på nationell nivå, landskapsnivå och lokal nivå.
Nationalförmögenhet
Enligt 66 § i förordningen om statsbudgeten sådana statligt ägda kultur- och naturarv för vilkas del det primära syftet med statliga ägandet är att bevara förmögenheten och trygga dess bevarande.
Begreppet har också använts i allmän betydelse när man vill ge uttryck åt den särskilda värdet hos ett objekt. Då hänvisar begreppet inte till någon definierad grupp.
Begrepp i anslutning till landskapet
Landskap
Utgörs av levande och icke-levande faktorer samt av människans påverkan, landskapets s.k. grundfaktorer, växelverkan mellan dem samt landskapets visuellt uppfattningsbara företeelsetyp, landskapsbilden.
Enligt Europeiska landskapskonventionen betyder landskap ett område sådant som det uppfattas av människor och vars karaktär är resultatet av påverkan av och samspel mellan naturliga och/eller mänskliga faktorer.
Landskapstyp
Landskap kan typindelas i naturlandskap och kulturlandskap beroende på om landskapet i första hand är resultat av naturelementens eller människans aktivitet. Dessutom kan landskap typindelas på grundval av t.ex. landskapsstrukturen, landskapsbilden, markanvändningen, de kulturella särdragen, naturens särdrag osv. Vanliga landskapstyper är t.ex. skärgårds-, sjö- och jordbrukslandskap.
Vårdbiotop
Vårdbiotoper benäms i huvudsak artrika naturtyper som hänför sig till ängs- och beteshushållning, t.ex. torra och fuktiga ängar, hagar och skogsbeten, samt strukturer och konstruktioner som hänför sig till deras användning.
Landskapsstruktur
Består av det inbördes förhållandet och variationen mellan landskapets grundfaktorer, där knutpunkter i lanskapet och landmärken strukturerar landskapet.
Knutpunkt i landskapet
En skärningspunkt eller mötesplats för flera olika grundfaktorer i landskapet.
Landmärke
Ett naturelement eller resultat av människans verksamhet som skiljer sig från den övriga omgivningen på grund av antingen sitt läge (jfr landskapsstruktur), visuella uppfattningsbarhet/egenskap (jfr landskapsbild) eller den betydelse som hänför sig till det. Typiska landmärken är berg, kyrkor och andra höga byggnader.
Landskapsrum
Rum som bildas av landskapets grundfaktorer och deras inbördes förhållanden. Landskapsrum kan vara klart avgränsade helheter eller vidsträckta icke-avgränsade öppna områden. Landskapsrummen kan bilda serier.
Randzon
Avgränsar ett landskapsrum. Exempelvis träd och annan växtlighet som avgränsar en åker utgör landskapsrummets randzon.
Nationallandskap
Nationallandskap används ofta för att beskriva de mest kända landskapsobjekten som har ett högt symbolvärde. Som begrepp har nationallandskap ingen officiell ställning. Områden som upplevs som nationallandskap är landskapsområden av riksomfattande värde och/eller byggda kulturmiljöer av nationell betydelse.
Landskapets hållbarhet
Betyder hur mycket landskapsstrukturen, landskapsbilden eller olika grundfaktorer i landskapet kan förändras utan att förlora sina särdrag.
Landskapsskada
Försämrad kvalitet hos landskapsstrukturens särdrag eller landskapsbildens kvalitet till följd av en händelse eller en åtgärd. Landskapsskador kan vara bestående, landskapet kan återhämta sig självt med tiden eller kan repareras med hjälp av mänsklig insats.
Landskapsvård
Används som allmänbegrepp för att avse forsknings- och utredningsverksamhet, planering samt administrativa åtgärder som behövs för att bevara och utveckla landskapet. Här avser detsamma som värnande om landskapet i kraven på general- och detaljplanens innehåll i 39 § och 54 § i markanvändnings- och bygglagen. Mera konkret avses med begreppet landskapsvårdsarbeten, t.ex. slyröjning.
Nationellt värdefullt landskapsområde / värdefullt landskapsområde av riksintresse
De 156 områden som namnges i statsrådets principbeslut från 1995. Dessa områden utgör sådana utgångspunkter för planeringen av områdesanvändningen som avses i de särskilda målen gällande kultur- och naturarvet i statsrådets beslut om riksomfattande mål för områdesanvändningen (30.11.2000).
Landskap som är värdefullt på landskapsnivå
Ett av sakkunnigmyndigheterna definierat landskap som ger uttryck åt landskapets egenart och särdrag inom ett administrativt landskap.
Landskapsvårdsområde, inrättat enligt naturvårdslagen
Ett i 32-33 § i naturvårdslagen avsett landskapsvårdsområde som inrättats genom miljöministeriets eller den regionala miljöcentralens beslut för att bevara och vårda landskapsbildens eller kulturlandskapets skönhet, dess historiska särdrag eller andra därmed sammanhängande särskilda värden.
Landskapsprovins
Finland är indelat i tio landskapsprovinser med enhetliga naturdrag. (Landskapsvård, Landskapsområdesarbetsgruppens betänkande I, miljöministeriet, betänkande 66/1992.)
Europeiska landskapskonventionen
Europeiska rådets konvention om skydd, förvaltning och planering av landskap som trädde i kraft internationellt 2004. Innehållet i de begrepp som används i konventionen motsvarar de i Finland etablerade begreppen.
Begrepp i anslutning till den byggda kulturmiljön
Byggd kulturmiljö, byggnadsarv
Begreppet hänvisar både konkret till den byggda miljön och till markanvändningens och byggandets historia och det sätt på vilket den har uppkommit. Den byggda kulturmiljön består av samhällsstrukturen, byggnaderna med sina interiörer och exteriörer, gårdsplaner parker samt olika konstruktioner (t.ex. gator eller kanaler). Byggnadsarv är i regel synonymt med den byggda kulturmiljön, ibland används begreppet särskilt i betydelsen gamla byggnader.
Vård av byggnadsarvet
Användning, underhåll, renovering, kompletterande byggande och andra förändringar i miljön som tar hänsyn till bevarandet av den byggda kulturmiljön.
Värnande om den byggda miljön
Begreppet förekommer i kraven på generalplanens och detaljplanens innehåll i 39 § och 54 § i markanvändnings- och bygglagen. Används som allmänbegrepp för att avse vård, renovering, forsknings- och utredningsverksamhet, informationsproduktion samt administrativa åtgärder som avser byggnadsarvet, t.ex. byggnadsskydd.
Byggnadsinventering
Forskning som riktar sig till en enskild byggnads och dess interiör, material och fasta inredning. Innebär att man samlar in, organiserar och producerar information om byggnadens nuvarande tillstånd och de orsaker som lett till det.
Se även inventering och undersökning av skicket
Dokumentering
Lagring av kulturarvets fysiska egenskaper i första hand genom mätning eller fotografering och prover. Dokumenteringen hänför sig vanligtvis till en restaurerings- eller inventeringsprocess.
Byggnadshistorisk utredning
Utredning av en byggnadsgrupps, byggnads eller byggnadsdels historia, ändringar i användningen och fysiska egenskaper med hjälp av arkivmaterial och fältarbete.
Stadsbild
Den byggda miljöns och stads- eller tätortsrummets visuellt uppfattningsbara företeelsetyp. Det finska begreppet ’taajamakuva’ har ingen allmänt använd svensk motsvarighet, begreppen miljöbild, stadsbild och landskapsbild täcker motsvarande helhet.
Miljöbild
Se stadsbild och landskapsbild.
Historiskt mångfald
Ett områdes eller objekts särdrag, när man i området eller hos objektet kan se/uppleva konstruktioner, material, stildrag e.d. från olika tidsperioder, som ger uttryck åt byggandets, skötselns och användningens historia och kontinuitet.
Byggnadsminnesmärke
En byggnad som är av särskild betydelse på grund av sin historia, sitt identitets- och symbolvärde, sin karaktär eller något annat exceptionellt. Monument är en allmänt använd synonym för begreppet. Begreppet hänvisar inte till någon viss grupp av objekt.
Historisk park eller trädgård
En trädgård eller park där man tillämpat trädgårdskonstens olika stilar och modefenomen. Det finns inte något etablerad tidsgräns för vad som är historiskt.
Byggd kulturmiljö av riksintresse / nationellt värdefull bebyggd kulturmiljö
Område och objekt som ingår i Museiverkets och miljöministeriets publikation Rakennettu kulttuuriympäristö, Valtakunnallisesti merkittävät kulttuurihistorialliset ympäristöt. (Museiverkets byggnadshistoriska avdelnings publikationer 16/1993). Dessa områden och objekt utgör sådana utgångspunkter för planeringen av områdesanvändningen som avses i de särskilda målen för kultur- och naturarvet i statsrådets beslut om riksomfattande mål för områdesanvändningen (30.11.2000).
Byggd kulturmiljö som är värdefull på landskapsnivå
Av sakkunnigmyndigheterna definierad byggd kulturmiljö som ger uttryck åt kulturmiljös egenart och särdrag inom ett administrativt landskap.
Byggnadsskydd
Enligt 1 § i byggnadsskydslagen skyddas byggnader, byggnadsgrupper och bebyggda områden som anknyter till den kulturella utvecklingen eller historien för bevarande av det nationella kulturarvet. Enligt byggnadsskyddslagen (3-4 §) förverkligas skyddet med stöd av markanvändnings- och bygglagens bestämmelser genom detaljplan, byggnadsskyddslagen, förordningen om skydd för staten tillhöriga byggnader eller kyrkolagen.
Se skydd genom planleggning
Skydd genom planläggning
Skyddsbestämmelser och –beteckningar, SR, sr eller /s, som med stöd av markanvändnings- och bygglagen tilldelas i planer för att trygga bevarandet av den byggda kulturmiljöns egenart och särdrag. Enligt markanvändnings- och bygglagen kan skyddsbestämmelser utfärdas i landskapsplan (30 §), generalplan (41 §) och detaljplan (57 §) för att trygga bevarandet av den byggda kulturmiljön.
Skyddsbestämmelse
En verbal definition av hur bevarandet tryggas när det gäller innehållet i skydd som tilldelats i ett byggnadsskyddsbeslut eller en plan med stöd av 30, 41 och 57 § i markanvändnings- och bygglagen.
Nationalstadspark
Ett område som inrättats med stöd av markanvändnings- och bygglagen (68-70 §) för att bevara och vårda kultur- eller naturlandskapets skönhet eller historiska särdrag inom ett område som hör till den urbana miljön eller därtill anslutna värden i stadsbilden, sociala värden, rekreationsvärden eller andra särskilda värden.
Museiväg
Museivägar och museibroar som Vägförvaltningen definierat för att bevara särdrag hos vägtrafikens utveckling (58 museivägar och –broar 2005).
Begrepp i anslutning till renovering
Bedömning av skicket
Utredning av skicket och renoveringsbehoven hos en byggd fastighet, en byggnad eller en byggnadsdel. När skicket bedöms används för det mesta av sinnena beroende och erfarenhetsmässiga metoder som inte förstör material. Bedömningen av skicket kan användas som källmaterial för en underhållsplan eller ett renoveringsprogram, ibland också direkt som underhållsplan. Se även utredning.
Undersökning av skicket
Detaljerad undersökning av en byggnad, en konstruktion eller anläggningssystem som hör till en fastighet för att precisera renoveringsbehoven. Vid undersökningen tas prover och gör mätningar även inne i konstruktionerna.
Energikartläggning
En utredning där man koncentrerar sig på energiförbrukningen och möjligheterna att spara energi. I energikartläggningen kan också ingå en utredning om vatten- och elförbrukningen och möjligheterna att spara vatten och el. Kartläggningen görs ofta i samband med undersökningen av skicket. Motsvarande kartläggningar finns också för rörsystem och elektriska anordningar.
Underhållsplan
En periodisk plan för underhållet som beaktar de tekniska synpunkterna. Utarbetas på grundval av bedömningen av skicket och används som källmaterial för renoveringsprogrammet.
Renoveringsprogram, reparationsprogram
En periodisk plan som styr underhållet och där man förutom tekniska och ekonomiska synpunkter beaktar fastighetens användares och ägares behov. Renoveringsprogrammet ligger i allmänhet till grund för underhållsbudgeten. I renoveringsprogrammet bör man specificera nödvändiga reparations- m.m. åtgärder jämte tidpunkter. Se även bedömning av skicket, undersökning av skicket och underhållsplan.
Servicebok
En fastighetsspecifik dokumenthelhet, i 66 § i markanvändnings- och byggförordningen avsedd bruks- och underhållsanvisning för byggnaden, som förutom grundläggande uppgifter om fastigheten innehåller anvisningar och mål samt uppföljningsuppgifter i anslutning till underhållet av fastigheten. Serviceboken är ett redskap för fastighetens underhåll och den skall enligt markanvändnings- och bygglagen utarbetas för alla nybyggnads- och ombyggnadsprojekt som berörs av bygglov.
Iståndsättning
En åtgärd genom vilket objektet försätts i tillräckligt gott skick för att kunna t.ex. användas eller bevaras.
Underhåll
Verksamhet för att upprätthålla fastigheten genom vilken objektets egenskaper bibehålls genom att man förnyar eller reparerar defekta och slitna delar utan att objektets relativa kvalitetsnivå väsentligt förändras.
Reparation
Reparation av en defekt konstruktion, del eller anordning eller utbyte till en fungerande, försättande i användbart skick. Används också som allmänbegrepp som avser alla åtgärder som företas på byggnaden. Se också iståndsättning.
Årsreparation
Sedvanlig reparation av en fastighet som ingår i årsbudgeten. Reparationerna kan vara antingen sådana som förutsetts på grundval av bedömningen av skicket eller oförutsedda.
Förnyande
En åtgärd genom vilken objektet eller en betydande andel av dess delar ersätts med nya.
Renovering (ombyggnad)
I övergripande bemärkelse all verksamhet genom vilken byggnadens eller byggnadsdelarnas skick upprätthålls eller förbättras så att den eller de skall lämpa sig bättre för sitt syfte. Renovering är t.ex. underhåll, iståndsättning, grundläggande renovering, sanering, ombyggnad och restaurering. Förnyelse där en modernare anläggning eller konstruktion byggs i stället för en gammal är renovering, likaså ändring av en byggnads eller ett objekts användningsändamål eller användningssätt.
Grundläggande renovering
En renovering som genomförs i form av ett relativt stort projekt. Vid en grundläggande renovering kan man t.ex. reparera en byggnad, byggnadsdelar eller hustekniska system eller anordningar. I stället för detta begrepp används vanligen begreppen renovering eller ombyggnad. Begreppet grundreparation används ibland felaktigt i denna bemärkelse, trots att det egentligen avser reparation av grunden.
Ombyggnad
Renovering där objektets kvalitetsnivå höjs väsentligt jämfört med den ursprungliga nivån. I projektet kan man t.ex. förbättra byggnadens energihushållning, ansluta byggnaden till vatten- och avloppsnätet eller utrusta den med hissar eller modern datateknik. I ombyggnadsprojekt kan även ingå åtgärder som är typiska för underhåll (Jfr grundläggande renovering).
Restaurering
En reparation som syftar till att upprätthålla antikvariatiska och arkitektoniska värden som ingår i den byggda miljön eller i en byggnad. Vid reparationen används konserveringsåtgärder.
Konservering
Konservering innebär att skydda en byggnad, en byggnadsdel eller ytbehandlingen från förstörelse och att reparera fel i dessa genom åtgärder som vidtas av en expert på konservering.
Rekonstruering
Att bygga upp en byggnad eller en del av en byggnad på nytt utgående från bevarande delar och/eller dokument.
Begrepp i anslutning till det arkeologiska arvet
Fast fornlämning = fornlämning
Fornlämningar är konstruktioner och avlagringar som bevarats i landskapet eller marken och som har uppkommit genom den verksamhet som bedrivits av människor som levt på platsen för länge sedan. Fasta fornlämningar kan ofta ses med ögat eller är klart urskiljbara i landskapet, t.ex. gravrösen, blotstenar, borgberg, jättekyrkor, jungfrudanser och försvarsanläggningar. En annan grupp utgörs av underjordiska fasta fornlämningar, t.ex. bo- och arbetsplatser samt gravar. Fasta fornlämningar är fredade genom lagen om fornminnen. I lagen används både begreppet fast fornlämning och fornlämning för samma sak.
Fornlämning från förhistorisk tid
Fornlämningar från förhistorisk tid är från tiden utan skriftliga källor och kunskapen om bosättning och förhållanden baserar sig på forskningsrön genom arkeologiska metoder.
Fornlämning från historisk tid
Fornlämningar från historisk tid är från tiden med skriftliga källor. Objekten kan vara mycket varierande, t.ex. ödelagda medeltida byplatser, städernas arkeologiska avlagringar och befästningsanläggningar från första världskriget. Ett objekts karaktär som fornlämning avgörs enligt typ och fall.