Första sidan » Finländsk byggnadskultur » Artiklar » Finlands medeltida stenborgar
Finlands medeltida stenborgar
Ulla-Riitta Kauppi, Museiverket
De medeltida borgarna, Åbo, Tavastehus och Viborgs slott samt Olofsborg, vittnar om den svenska kungens ambitioner att befästa sin makt i de östra provinserna, dvs. i Finland. Borgarna byggdes inte bara för krigföring utan bidrog också till en utveckling av den världsliga förvaltningen. Utöver stenborgarna hade kronan dessutom träborgar och befästa gårdar. Borgarna byggdes och moderniserades alltid efter behov och möjligheterna vid respektive tidpunkt. Senast har borgarnas exteriörer påverkats av restaureringar, då gamla byggnadsskikt av nyare datum avlägsnats för att blottlägga äldre skikt.
Åbo slott
Tavastehus slott
Olofsborg
Åbo slott
Åbo slott grundades på en bergig holme i Aura å på 1280-talet. Vid ingången av 1600-talet utvecklades detta lägerkastell för soldater till ett mäktigt förvaltningsslott, som bland de svenska ädlingarna var föremål för tvister om vem som skulle få disponera över det. Åbo stad har vuxit upp kring slottet och slottsholmen förenats med fastlandet. Åbo slott och Åbo domkyrka har genom tiderna dominerat stadsbilden och fått stå som symboler för staden.
På 1280-talet utnämner den svenska kungen Karl Gustavsson till den första ståthållaren i Åbo. Ett lägerkastell börjar byggas på en bergig holme vid Aura ås mynning. Finland har sålunda befäst sin ställning i Sveriges statsmaskineri. Borgen bestod av ett rektangulärt lägerkastell i gråsten. Dess höga murar var försedda med portar och gavlarna med porttorn. Murkrönet omgavs av en skyttegång.
I början av 1300-talet byggs lägerkastellet ut och omformas till en sluten förvaltningsborg. Portarna i sidomurarna muras igen, och borgen delas i två delar genom en mur mellan huvudborgen och förborgen. Det östra porttornet kvarstår som port, medan det västra inrättas som bostadstorn. Kungssalen blir färdig. Kung Magnus Eriksson gästar borgen två gånger.
I slutet av 1300-talet bygger bl.a. lagman Bo Jonsson Grip till slottet och låter bygga om valven i den medeltida kungssalen. Slottet fyra sidor förses med flyglar. Slottet har cirka 40 rum och är ett av de största i Norden.
Vid sekelskiftet 1400–1500 byggs den efter riksföreståndare Sten Sture uppkallade kryssvälvda kyrkan i den norra flygeln.
I mitten av 1500-talet, på Gustav Vasas tid, byggs bl.a. renässansvåningen med kungssal och drottningsal. Den gamla muren på huvudborgens gård rivs. Trapptornen blev färdiga. Kanonerna påverkade försvarsbehoven, och boendet och försvaret skildes åt.
På 1560-talet levde hertig Johan och hans polska gemål Katarina Jagellonica ett glansfullt hovliv på Åbo slott. Den mur som hade delat upp slottet i två delar revs, en del medeltida rum slogs samman, och skyttevåningen ersattes med nya öppna våningar med salar. Innergården fick ett nytt trapptorn med tillträde till de olika våningarna i den södra flygeln. Slottet fick glasfönster och panelade tak.
1570–1571 sitter Sveriges kung Erik XIV inburad i fängelset i förborgen.
1614 skadas huvudborgen i en eldsvåda under kung Gustav II Adolfs besök på slottet. Reparationsarbetena blir obetydliga. Slottslivet koncentreras till förborgen.
På 1600-talet inrymmer slottet Åbo hovrätt, och 1635 förläggs landshövdingens residens och länskansliet till slottet. Generalguvernör Per Brahe bor på slottet, som också inrymmer hans kansli 1637–1640.
På 1770-talet tas slottet i bruk som fängelse.
1881 inleder Åbo stads historiska museum sin verksamhet på slottet.
1941 skadas huvudborgen svårt i bombningarna under vinterkriget.
1961 slutförs de reparationsarbeten som inleddes efter kriget. Slottet återställs i dess medeltida utformning och delvis dess 1500-talsskick. Exteriören bevaras i sin enkla 1700-talsform.
1977 påbörjas reparationen av förborgen.
Numera inrymmer slottet en basutställning, som redogör för stadens historia och förhistoria, och rum som presenterar inredningsstilarna under 1600-, 1700- och 1800-talet. Till sevärdheterna i förborgen hör också Erik XIV:s fängelse, en modell av renässansvåningen med dockor i dräkter från denna epok samt ett mynt- och medaljkabinett. På vindsvåningen i huvudborgen finns en utställning med dräkter, glas-, porslins- keramik-, guld- och silverföremål samt leksaker. På slottet ordnas också tillfälliga utställningar, konserter och barnevenemang.
Tavastehus slott
Tavastehus slott ligger i Tavastehus, som är residensstad i Södra Finlands län och huvudstad i landskapet Egentliga Tavastland. Slottet dominerar stadens identitet. Tavastehus slott ligger i närheten av den nuvarande, på 1800- och 1900-talet byggda stadskärnan, och behärskar kulturlandskapet i området.
På 1200-talet bygger finnarna borgen Vanain linna, en föregångare till Tavastehus slott, på stranden av centralsjön Vånå (finska Vanajavesi). Novgorod och Sverige kämpar sinsemellan om en utvidgning av den religiösa och politiska maktsfären till Tavastehus. Borgen bestod av ett rektangulärt lägerkastell med murar av gråsten. Huvudsalen från den tiden har bevarats intill dags dato.
I början av 1300-talet byggs borgen om till bostadsborg, och den sydvästra muren får ett torn, det kvadratformiga Tupptornet. 1323 sluter Sverige och Novgorod fred i Nöteborg. I byggandet övergår man till att använda tegel enligt influenser från den tyska riddarkåren. De möjligheter som det nya byggmaterialet beredde återspeglar sig i lokalerna och fasaddekoren.
1497 får Sten Sture d.ä. hela Finland som sin personliga förläning. Tavastehus slott och Tavastehus län tillhör hans maka Ingeborg Åkesdotter Tott. Under makan Ingeborgs tid förs ett flott hovliv på Tavastehus slott.
På 1500-talet omvandlar Gustav Vasa Tavastehus slott till ett förvaltnings- och ekonomicentrum för kronans behov, och slottet börjar styras av fogdar som kungen utnämnt 1559 byggs först ett runt kanontorn i det östra hörnet av ringmuren och sedan ett i det västra. I slutet av århundradet lämnas slottet obebott och börjar förfalla.
1606 utses Erik Hare till befälhavare på slottet, och han börjar rusta upp det. År 1614 gästas slottet av Gustav II Adolf med gemål.
På 1600-talet blir Tavastehus slott militärt otidsenligt och avsides. Slottet förlorar sin ställning som förvaltningscentrum i länet.
1659 drabbas slottet av en eldsvåda, och trots återuppbyggnadsarbeten förfaller slottet på nytt.
1721, efter freden i Nystad, fattas på ett riksmöte i Sverige beslut om att fästningarna i inlandet ska sättas i försvarsskick och att Tavastehus slott ska bli huvudbas och huvuddepå för armén.
1777 börjar man utveckla Tavastehus slott som fästning. Runt slottet byggs vallar och vallgravar i enlighet med bastionssystemet. År 1783 kompletteras byggnadsbeståndet med en högvakt och den västra ringmursbyggnaden med vapensmedja, reparationsverkstad och vagndepå. Manskapets sovsalar och kök förläggs till den norra ringmursbyggnaden.
6.3.1808 överger den svenska armén Tavastehus slott, och två dagar senare överlåter stadens rådman Granberg slottets nycklar till den ryska armén
På 1830-talet ändrades slottet till kronofängelse, och 1841 fasställs genom ett kejserligt beslut att Kronoborgs nygrundade arbets- och korrektionsinrättning ska verka i samband med kronofängelset i Tavastehus. Slottslokalerna delas mellan de ryska soldaterna, kronofängelset samt arbets- och korrektionsinrättningen.
1869 läggs Kronoborgs arbets- och korrektionsinrättning ner. De ryska trupperna överlåter sina lokaliteter till det nya fängelset, tukthuset.
1881 inryms Finlands enda tukthus för kvinnor i Tavastehus slott. I anslutning till detta finns också ett arbetsfängelse för kvinnor.
1953 beslutar statsrådet att fängelset på Tavastehus slott ska läggas ner och att slottet ska restaureras som minnesmärke.
4.4.1979 öppnas Tavastehus slotts huvudborg för allmänheten; ringmurarna öppnas 1988. Utgångspunkten för restaureringen har varit att återställa slottets exteriör i enlighet med tiden före fängelseperioden på 1880-talet.
På Tavastehus slott hålls tillfälliga kulturhistoriska utställningar. Slottet inrymmer en museibutik, ett sommarkafé och en beställningsrestaurang. På slottsudden finns Tavastehus stads historiska museum, Fängelsemuseet och Artillerimuseet. På Tavastehus slott ordnas många slags årligen återkommande kulturevenemang från medeltidsdagar till jazzkonserter.
Olofsborg
Olofsborg har uppförts på en kobbe i en trång passage i sundet Kyrönsalmi i sjön Saimen.
1475 beslutar Sverige att bygga en borg i sundet Kyrönsalmi i Saimen för att få ett slut på gränsstriderna i Savolaxtrakten med ryssarna. Byggandet av den borg som uppkallats efter Olav den helige leds av riksrådet Erik Axelson Tott. Först byggs en liten, trekantig huvudborg med tre moderna runda torn, som skulle vara tillräckligt starka med avseende på de nya kanonerna – Kyrktornet, Klocktornet och St Eriks torn – och murarna mellan dessa. Därefter byggs förborgen med den gård där operafestspelen i Nyslott numera ordnas.
På 1500-talet upprustas Olofsborg på befallning av Gustav Vasa bl.a. sålunda att huvudborgens torn byggs till på höjden och ett stort runt kanontorn byggs i anslutning till förborgen.
På 1600-talet byggs det femte tornet, Kijls torn, och verksamhetsbyggnader på borggården. Olofsborg var framför allt ett försvarsverk och saknade hovliv.
1714–1721 är Olofsborg i samband med Stora nordiska kriget i ryssarnas händer. I freden i Nystad 1721 återbördas borgen till Sverige.
I Åbofreden 1743 införlivas sydöstra Finland inklusive Nyslott med Ryssland. Olofsborg byggs ut med en bastionsfront, och kanontornen byggs till på höjden
På 1790-talet befästs Olofsborg som en del av S:t Petersburgs försvarsfront, som anlagts under general Alexander Suvorovs befäl.
1809 har Olofsborgs militära betydelse nått sitt slut. Under några år används borgen som fängelse. Sedan står borgen tom och börjar förfalla.
På 1870-talet börjar man så småningom rusta upp Olofsborg som minnesmärke.
1912 ordnas på initiativ av sångerskan Aino Ackté de första operafestspelen på Olofsborg.
På 1960-talet inleds en målmedveten restaurering av Olofsborg i syfte att i möjligaste mån återställa borgen i dess ursprungliga skick.
1967 blir operafestspelen ett årligen återkommande sommarevenemang. 1974 byggs det första regntaket på borggården.
1975 – inför borgens 500-årsjubileum – slutförs restaureringen av Olofsborg. För publiken anläggs en svängbar pontonbro i stället för den tidigare båtförbindelsen.
2000 förnyas det temporära regntaket och läktaren på borggården, vilka betjänar sommarevenemangen. Olofsborg har fungerat som sevärdhet och center för olika kulturevenemang i över ett sekel. Utöver operafestspelen ordnas olika evenemang och privata tillställningar i borgens salar och på dess gårdar.
Olofsborg inrymmer två museer. Slottsmuseet presenterar föremål och annat material i anslutning till borgen, medan det ortodoxa museet presenterar ikoner och kyrkliga föremål. Borgen inrymmer också ett ekumeniskt kapell, ett sommarkafé och en beställningsrestaurang. Året runt ordnas guidade rundturer på flera olika språk. Olofsborg med omgivning har klassificerats som nationallandskap, som föreslås upptas på Unescos lista över världsarv under beteckningen ”Olofsborg och Saimens skärgård”.