rakennusperinto.fi : Åland

Första sidan » Finländsk byggnadskultur » Landskapen » Åland

Åland

Ålands övärld kännetecknas av en mångskiftade naturmiljö från de yttersta kala havskobbarna, genom lummig innerskärgård till åker-, berg- och skogslandskap på fasta Åland. Fiske och sjöfart har satt sin prägel på bebyggelsen. Ute på de yttersta skären möts besökaren av enkla fiskebodar. Till fiskemiljöerna hör även sjövisten med bodar och båthus längre in i skärgården., t.ex. på Lappo i Brändö. I mellanskärgården och på fasta Åland har jordbruket en viktigare roll, vilket manifesteras i böndernas mangårdsbyggnader.

Av Ålands tolv stenkyrkor är de äldsta uppförda i slutet av 1200-talet. I mitten av 1400-talet grundades ett franciskanerkloster på Kökar, den nuvarande kyrka är dock yngre. Även 1700 talets träkyrkor har medeltida föregångare. Därtill restes under medeltiden ett flertal sjöfararkapell utmed segellederna, många av dem alltjämt bevarade som ruiner. Bland bevarade prästgårdar utgör gårdarna i sten från slutet av 1700-talet i Sund, Hammarland och Lemland en särskild, arkitektoniskt viktig grupp. Av de fem kända säterierna har enbart tre bevarats, Bolstaholm i Geta, Germundö i Saltvik och Bastö i Finström. Den främsta högreståndsmiljön utgörs av den enda privata tjänstemannabostaden från 1790-talet i Tosarby i Sund, uppförd av kronofogden Lars Jung enligt en svensk arkitekturmönsterbok från år 1755 av Carl Wijnblad.

Kastelholms slott påbörjades i slutet av 1300-talet. Det användes både som fästning och kunga- eller stormansboning och byggdes på ända till mitten av 1600-talet. Bomarsunds fästning var ännu halvfärdig då den förstördes av engelsmännens bombardemang 1854. I dag är den en sevärdhet.

Den ryska periodens militära och offentliga anläggningar på Åland representeras bl.a. av det monumentala Post- och tullhuset (Carl-Ludvig Engel, 1828) i Eckerö. För tull- och sjöfartsmyndighetens funktioner anlades inom landskapet ett stort antal byggnader såsom sjötullkammare, lotsstationer, packhus, tullvaktmästarbostäder och andra hus i anslutning till hamnar och tullstationer.

Senare delen av 1800-talet karaktäriseras på Åland av ett ovanligt uppsving i byggnadsverksamheten. Från den tiden härstammas de ståtliga och rikt dekorerade skeppsgårdarna, som finns bl.a. på Vårdö och i Lemland.

De estetiska ideal som började dominera villabebyggelsen under senare delen av 1800-talet, bl.a. schweizerstilen, kännetecknas av en rik detaljutsmyckning, som satte sina spår även i den åländska allmogebebyggelsen. Arkitekt Einar Rudskogs mönsterritningar skapade på 1920- och -30-talen det som idag kallas ”den åländska stilen”.

Mariehamn, Ålands enda stad grundades av Alexander II 1861. Den rutmönstrade och regelbundna stadsplanen ritades av den kände stadsplaneraren Georg T.P. von Chiewitz. Trots avsikten att bygga Mariehamn som en "stenstad" valde tomtägarna att bygga sina hus i trä. Mariehamn var, och är fortfarande, redarnas och sjöfartens stad. Några av de mest karakteristiska byggnaderna (kyrkan, sjöfartsläroverket, begravningskapellet, rederikontorshusen, sjöfartsmuseet) vittnar än idag om varifrån det stora kapitalet kom. På 1970-talet inträdde en ny era i Mariehamns utveckling i linje med den nya och funktionalistiska stadsplaneringen.

Dagens Mariehamn är fortfarande en lågbyggd och småskalig stad, men den håller på att växa och förändra karaktär i takt med den snabba befolkningsökningen.