rakennusperinto.fi : Södra Savolax

Första sidan » Finländsk byggnadskultur » Landskapen » Södra Savolax

Södra Savolax

Södra Savolax hör till Insjöfinland. Saimen jämte Haukivesi, Pihlajavesi, Puruvesi och Puulavesi skapar med inslag av åsar ett mångskiftande landskap. Bosättningen i Södra Savolax består av glest byggda gårdar på backsluttningar jämte åkrar med stengärden. Enstaka välbevarade bondgårdar är bl.a. Pien-Tojola i Kristina och Pyhäniemi i Mäntyharju. Herrgårdskulturen, som uppstod på 1700-talet i Jorois, Jockas (Juva) och Rantasalmi har påverkat kulturlandskapets utveckling och spridningen av nya byggnadssätt.

Olofsborg och Savilahti kyrkas stensakristia i S:t Michel påminner om medeltiden. Kyrkbyar uppstod vid vattenvägarna; de äldsta byggnaderna i dem var kyrkan, sockenstugan och spannmålsmagasinet. Med tiden fick byarna även butiker och andra offentliga byggnader. Den traditionella bystrukturen har bevarats i Mäntyharjus gamla centrum samt i kyrkbyarna i Kristina och Sulkava. De äldsta kyrkorna är korskyrkor i trä från 1700-talet. Den rysk-ortodoxa klostertraditionen lever kvar i Heinävesi i Valamo och Lintula kloster, vilka flyttades till orten från Ladoga respektive Kivinebb.

Nyslott, som vuxit upp kring Olofsborg, är landskapets äldsta stad och Linnankatu dess äldsta gata. S:t Michel grundades som ny länshuvudstad 1837, och nya byggnader uppfördes för förvaltningen, sjukvården och försvaret. Småhusområdet i Emola i S:t Michel har uppstått spontant, medan t.ex. de vidsträckta småhusområdena i Pieksämäki är modellexempel på bostadsområden från återuppbyggnadstiden.

De naturliga trafikleder som vattendragen utgjorde förbättrades med kanaler på 1700- och 1800-talet i de smala passagerna längs Heinävesirutten och i sjön Saimen. Redan på medeltiden färdades man längs landsvägen från Nyslott till Viborg, och den stora landsvägen Savontie som gick genom landskapet härstammar från 1500-talet. Den medeltida vägsträckan gick längs med åsen Punkaharju. Dess enastående vackra natur väckte kejsarnas och diktarnas uppmärksamhet i början av 1800-talet, och Punkaharju inlöstes av staten 1843 för att bli kronopark. Statshotellet, f.d. Finlandia-hotellet och järnvägsstationen hör till områdets äldsta byggnader. Numera värnar Skogsforskningsinstitutet om kronoparkens arv och Finlands skogsmuseum Lusto representerar åsens nyaste kulturlager.