rakennusperinto.fi

Faserna i bostadshöghusens arkitektur

Tommi Lindh, Museiverket

Byggandet av höghus och höghuslägenheter har omfattat många faser som skiljer sig från varandra. Det är viktigt att känna till de karaktäristiska dragen för de olika faserna vid planeringen av underhållet, servicen, renoveringen och ändringarna av höghusen. I allmänhet krävs inte bygglov eller andra kontakter med myndigheterna för ändringar av lägenheterna. Ansvaret för iakttagande av byggnadsstilen och de övriga egenskaperna faller därför på husbolagen, disponenterna och invånarna. I denna artikelserie presenteras faserna och de karaktäristiska dragen i bostadshöghusens arkitektur i fem olika delar enligt tidsperioderna.

Faserna i bostadshöghusens arkitektur Del 5/5:
1975–2000   från energihus till recessionsförorter

Under de sista decennierna av 1900-talet präglades byggandet av höghus först av energikrisen, därefter av postmodernismen och nyfunktionalismen. Byggandet nyanserades till följd av börsruset och den ekologiska medvetenheten samt uppskattningen av traditionsbyggande och byggnadsvård på 1980-talet. Höghus i trä byggdes också. Situationen blev dystrare på grund av recessionen på 1990-talet. Urbaniseringen har ändå fortsatt.
Läsa mera...

Faserna i bostadshöghusens arkitektur Del 4/5:
1960–1975 från betongbrutalism till rutelement

1960- och 1970-talets höghusförorter uppstod som en del av den stora strukturförändringen i det finländska samhället. Alltfler människor flyttade från landsbygden till tätorterna, vilket krävde ett intensivt byggande på tätorterna. Problemet löstes under ledning av bankerna och byggnadsrörelserna genom att genomföra stora, höghusdominerade helheter av områdesbyggande utanför stadskärnorna. Byggandet av höghus var speciellt livligt i början av 1970-talet och under rekordåret 1974 byggdes allt som allt  46 200 höghuslägenheter  vårt land. I produktionen av höghus fokuserade man på att uppnå de kvantitativa målen. Enligt bostadsstyrelsens anvisningar skulle man i byggandet ”eftersträva en så långt driven industriell serieproduktion som möjligt”.
Läsa mera...

Faserna i bostadshöghusens arkitektur Del 3/5:
1940–1960 från ”förtitalism” till rationalism

På 1940-talet och i början av 1950-talet byggdes höghusen under exceptionella förhållanden som skapades av kriget och återuppbyggnadstiden. Bostadsbristen var svår i vårt land, eftersom vi hade förlorat mer än 125 000 bostäder till följd av kriget och landavträdelserna, de evakuerade måste inhysas i nya bostäder och befolkningen ökade kraftigt. På 1940-talet utvidgades bostadsfrågan till en central samhällelig och politisk fråga. Vid sidan av de privata aktörerna började bostadshöghus uppföras av kommunerna och ideella aktörer, till exempel Sosiaalinen Asuntotuotanto Oy (1940), Helsingfors stads bostadsproduktionsbyrå (1948) och Bostadsstiftelsen (1951). År 1949 grundades Valtion Asuntotuotantotoimikunta (Statens bostadsproduktionskommitté), dvs. Arava, som finansierade bostadsbyggandet med statliga lågräntelån. Med sina anvisningar och bestämmelser påverkade kommittén bostadsbyggandet och bostadsplaneringen i väsentlig grad under de följande decennierna.
Läsa mera...

Faserna i bostadshöghusens arkitektur Del 2/5:
1920–1940 från nordisk klassicism till funktionalism

Efter första världskriget var byggnadsproduktionen låg i flera år trots den allvarliga bostadsbristen i landet. Det rådde brist på kapital, och för att underlätta situationen beviljade staten under åren 1920–1925 medel för allmännyttigt bostadsbyggande. År 1926 då kristiden var över, började de galna åren inom byggandet. Den rekordartade byggfebern följdes av en global depression och den djupaste bottnen i byggbranschen nåddes åren 1933–1934. Slutet av 1930-talet var en ekonomiskt gynnsam period i vårt land, bostadsbyggandet ökade och den livliga verksamheten fortsatte ända till hösten 1939
Läsa mera...

Faserna i bostadshöghusens arkitektur, del 1/5,
1880–1920 från nyrenässans till nyklassicism

Bostads- och affärsbyggnader i flera våningar uppstod i gatubilden i de största finländska städerna under de sista decennierna av 1800-talet. Denna förändring sågs först i Helsingfors, där överlägset mest bostadshöghus byggdes under de följande decennierna. Genombrottsperioden för de stora bostadshöghusen i huvudstaden inföll på 1870-talet. De första bostadshöghusen reste sig på de områden som idag omfattar Kronohagen, Gloet, Gardesstaden, Kampen och Rödbergen. Vid sekelskiftet utvidgades byggandet också till stadsdelarna Skatudden och Ulrikasborg. De äldsta bostadshöghusen i Åbo reste sig på 1880-talet i närheten av nuvarande Salutorget. I Tammerfors stod det första bostadshuset i tre våningar färdigt vid det sydöstra hörnet av torget år 1885.
Läsa mera...

Text- och bildredigering Marja Sahlberg